nickkdaniels

 

November är slut. Den så kallade utfyllnadsmånaden som inte för med sig mycket annat än irriterande  konstant snack i lunchrummet om hur djävulskt kallt det börjar bli och vad himla tossiga folk är som börjat julpynta redan innan Halloweenpumpan åkt i soporna. 

Men nu är det december. Julmånaden. Denna vackra månad då frosten täcker alla gräsmattor, luften är så där härligt krispig och man riktigt känner hur vartenda näshår man har fryser till ren is vid varje inandning. Adventljusstakar i fönstren och ljusslingor på balkonger. Sken i klassiskt lampljusgult men också i ögonvrängande äckliga färger som gör vem som helst gravt illamående av blotta åsynen.

 

Och så fort december dragit igång blir det socialt acceptabelt att titta på julfilmer, för det är verkligen något speciellt med dem. Det kan vara den varmaste decemberdagen på åratal, grannen klipper gräsmattan i bar överkropp och Aftonbladet skriver artikel efter artikel om snön som aldrig kommer. Trots detta lockar en riktigt bra julfilm alltid fram den där oslagbara stämningen man trivs så bra i veckorna innan julafton. Helt fantastiskt. En oslagbar känsla som väl inget kan förstöra?

 

Jo. Människor som svarar "Die Hard" på frågan vilken den bästa julfilmen är.

 

Det här är en riktig vattendelare, men jag har alltid varit bestämd i frågan. Die hard är ingen julfilm. Bara för att en film utspelar sig under julen betyder det inte att det automatiskt är en julfilm.

I första Sällskapsresan, en av Sveriges mest sedda filmer, flyger Stig-Helmer på solsemester till Gran Canaria över jul. Julen har en minimal roll, men är fortfarande märkbar. Men hur många skulle, trots ett inkluderande jultema, kalla Sällskapsresan för en julfilm? Inte särskilt många. Varför? För att det inte är en julfilm.

 

I Die Hard flyger John McClane till Los Angeles och redan efter tre minuter har vi som tittare fattat att det är jul. Det undgår ingen då allt är pyntat, julmusik spelas och människor önskar varandra en god jul. Än så länge låter det ju faktiskt som en julfilm, eller hur? 

John McClane befinner sig sedan på Nakatomi Plaza, där hans fru jobbar och där det rustas för en stor julfest för företaget. Fortfarande ganska juligt faktiskt.

Terrorister tar över byggnaden, folk dör, John McClane tvingas gömma sig och här börjar filmen på riktigt. Och samtidigt slutar julen eftersom jultemat bara visar sig vara en ren tillfällighet.

För ingenting Die Hard behöver för att föra handligen framåt har någonting med julen att göra. 

Terroristerna kraschar en julfest, javisst, men det hade lika gärna kunnat vara en vanlig företagsfest. Julen spelar ingen roll. Julen för inte handlingen framåt. Det viktiga för handlingen är att det ÄR en fest, inte VILKEN SORTS fest det är. 

 

Testa att tänka bort julen från valfri julfilm. Grinchen utan jultema? Skulle inte fungera alls eftersom filmen handlar om att Grinchen hatar julen. 

Tomten är far till alla barnen utan jultema? De skulle få skriva om hela jäkla manuset OCH byta titel. 

Die Hard utan jultema? Skulle vara en välidgt bra actionfilm faktiskt. 

 

Men okej, jag säger inte att en julfilm måste bomba tittaren med julen varenda minut under hela speltiden. Det skulle förmodligen bara vara jobbigt. Men det som kännetecknar en julfilm är att julen är ett övergripande tema från början till slut. I Die Hard hamnar julen automatiskt i skymundan när John McClane dödar terrorister, kryper runt i ventilationtrummor och säger 'motherfucker' i varannan mening. Man tänker inte på att filmen utspelar sig runt jul när bomber sprängs, terrorister dör, kulorna smattrar och spänningen stiger. Man är bara investerad i storyn. En story som uppenbarligen inte behöver ett jultema för att fungera. 

 

Det ska inte krävas att det skymtar förbi en trött julgran i bakgrunden av en actionscen för att man ska komma på att "javisst fan, det här är en jufilm, ja?". Då är det ingen julfilm.