Live-kommentering av Sveriges största glitterbomb
Hade det inte varit för alla oändliga streamingtjänster och timmar av podd jag på daglig basis konsumerar likt hur Bert Karlsson trycker semlor i februari hade jag varit ett steg ifrån att vara Bertil Enstöring.
Jag tittar med andra ord inte på TV. Jag lyssnar inte på radio. Jag följer inga kändistokiga influencers. Jag undviker helst svensk s.k. skit-TV som om det var ett post-apokalyptiskt virus. Och kronan av svensk skit-TV erhålls självklart av Melodifestivalen.
Jag har inte sett årets deltävlingar. Jag har inte lyssnat på låtarna. Jag har helt enkelt undvikit spektaklet i största möjliga mån.
Tills nu.
Ibland är min dåliga impulskontroll en gåva. Som när jag strosar runt på Clas Ohlson och tänker "hmm, ett vattenpass kanske vore bra att ha". Men i en realistisk värld, när fan ska jag få användning av ett VATTENPASS? Jag snickrar lika ofta som Stevie Wonder ser saker.
Men att så, typ tre år senare, ändå hamna i en situation där jag faktiskt behöver ett vattenpass - och då HAR JAG ETT. Kanon ju.
I andra fall, som i skrivande stund, är den bristande impulskontrollen mindre roande. Särskilt eftersom jag även har otroligt svårt att strunta i en "bra idé".
Jag ska helt enkelt spendera kvällen framför Sveriges största musikaliska gay-gangbang, klottra ner mina tankar om bidragen live och FÖRHOPPNINGSVIS blir det hyfsat roligt. Okej?
Uäh.
Bidrag 1: "Where You Are (SáveZan"
Jon Henrik Fjällräv, Arc North feat. Adam Woods
Äeh, jag vet inte. Börjar det inte blir lite tradigt med joik nu? Det är som när Robert Gustafsson hostar roligt. Det var kul i början men efter tredje hostattacken framför Kungen och Silvia börjar man till och med bli irriterad på sig själv när man hostar. Till sin hjälp har Jonka (ja han heter så nu) värvat Arc North och Adam Woods. Jag vet inte vilka dessa två herrar är eller vem som är vem. Men båda ser i alla fall ut att höra hemma som säsongare i Sälen på någon stökig after-ski, alternativt stå och vakta liften i röda täckjackor tills någon tant fastnar med mameluckerna i liftskenan.
Generisk refreng även med joik också, vilket borde vara ett misslyckande i sig.
1/5 lovikkavantar.
Bidrag 2: "Rhythm of my Show"
Tone Sekelius
Jag skulle kunna sätta höger chipspatte på att melodin egentligen skrevs för typ Armenien från början. I övrigt en utomeuropeisk techno-ish-pump med strippklubbsljus och en självsäker transkvinna framför dansare plockade ur en tysk underground dominatrix-salong som får tittare på 60+ att rodna som fullmogna plommontomater. Vad är det här? Jag vet inte och jag tänker inte djuptyka.
Låten? Meh.
1,5/5 stilettklackar
Bidrag 3: "One Day"
Mariette
Jag känner inte riktigt att dansare i hitta-sig-själv-på-zen-resa-kläder gjorde något positivt för låten mer än att understryka att artisten själv är en drömmare. Hon kanske inte alls är sådan på riktigt, men "vara ett med naturen och äta konserver i skogen" var känslan jag fick. Man bara vet ju att Mariette var en av de där jävlarna som hoppade på årets julklapp-trenden och tjackade stormkök till sina ont anande familjemedlemmar.
Låten var väldigt svensk mello. Fast 2011. Hyfsad refräng, tråkig i övrigt.
2/5 kåsor.
Bidrag 4: "Air"
Marcus & Martinus
Vad är grejen med att plötsligt "låna in" folk från andra länder att tävla? Jag antar att det är för att locka in ännu fler barn att titta. Som om inte varenda unge redan tvingar sin bastanta bollsportspappa att genomlida ett över två timmar silverglittrigt musiktivoli år efter år. Jag menar, skulle dessa Young Royals-statister vinna hela skiten hade det varit ett fiasko för hela konceptet "national selection". Varför skicka en sopig svensk när man kan skicka en norsk?
2/5 norrbaggar.
Bidrag 5: "On My Way"
Panetoz
Ja, det är väl uppfriskande på något sätt att fem snubbar i fräck sommarkolloledare-style kommer ut på scenen och bränner av något som till och med får gubbar med ilsken portvinstå att stampa med foten. Man blir glad helt enkelt. Svenska killar i lustiga skjortor och resortsinskaffade stråhattar kommer köa den på hemmafester och låtens herravälde över fritidshemmens Just Dance-aktiviteter är ett faktum.
3/5 sommarhattar
Bidrag 6: "Never Give Up"
Maria Sur
Ytterligare internationellt deltagande, men till skillnad från norrbaggarna finns det faktiskt en legitim anledning till att hon är med. Såklart en väldigt tragisk anledning där buskapet ges redan i titeln och man sympatiserar innan man hört låten.
Därför är det extra synd att låten är skitdålig och att hennes röst inte håller alls.
1/5 blågula flaggor
Bidrag 7: "Six Feet Under"
Smash Into Pieces
My music stank face is on (det är en bra grej, googla). Fältets bästa refräng hittills. Det är något visst med att alternativ rock/metal hittar sin väg in på melloscenen som ju annars är en barnparad av popdängor. För risken med att skohorna in metal där det traditionsenligt inte bör vara är att det kan kännas krystat. Som att försöka pressa ner Leif G.W. Persson i en normalstor sovsäck. Det går säkert - men vem vinner på det?
I detta fall vann Smash Into Pieces. Det blev inte krystat, det kändes fräscht och G.W. sover gott.
4/5 sovsäckar
Bidrag 8: "Where Did You Go"
Kiana
Jag har inte alls någon koll på vem det här är. Lisa Ajax fast från Wish? Sjunger bra men saknar artisteriet? Alla dessa repetativa refränger ger mig även åderbråck i nästippen och denna tog nog priset för värst hittills. Tack för det.
1.5/5 härmapor
Bidrag 9: "Släpp alla sorger"
Nordman
Jaha, Nordman är tillbaka ja. Frontat av Håkan Hemlin som ser ut som alla som röstar SD i en och samma person. Samma karaktäristiska häxor, troll och nordisk mytologi-tema ligger som en dimma över numret och allt är väldigt mossigt. Huvudpersonen är dock nyckelharpan. Allt annat är egentligen oväsentligt. Alltså allt utom själva harpan, inte han som spelar.
Vad nu han heter.
2/5 mossor
Bidrag 10: "Tattoo"
Loreen
Jaha, nähe. Det var väl det I guess. Musikialiskt sett i en helt annan värld. Totalt överlägsen. Loreen sveper in som en lavin och skickar resten av gänget till toaletten med toaborsten i ärslet. Karisman slår i taket och får Mariette att framstå som en burk konserverade päron i jämförelse.
Klyschigt, men en solklar vinnare.
4.5/5 nagelfilar
Bidrag 11: "Mer av dig"
Theoz
Nope uh uh, där fick jag nog. Tur att det är slut snart. Melodin är så "lilla melodifestivalen 2007" det bara går samtligt som man skulle ringa socialen om ungen hade artikulerat texten som 10-åring. Theoz har för övrigt en aura av att köpa pepsi max för att vara nyttig samtidigt som han smäller i sig en såsdränkt kebabtallrik.
Startfältets sura mjölk.
0/5 bolibombadrakar
Bidrag 12: "Royals"
Paul Rey
Jag är ingen mello-allvetare. Men visst är det 23:e gången Paul Rey försöker vinna? På något sätt krånglar han sig vidare till final varje gång trots att svenska folket uppenbarligen hatar låtarna. Det är fascinerande. Och ännu en låt om att gå sin egen väg, tro på sig själv och sina drömmar. SNAAAARK.
2/5 jumboplatser
Pheeeew, det där var kämpigt. Det gör vi aldrig om. Jag kommer inte sammanfatta finalen mer eller släppa ytterligare kommentarer om programledare, mellanakt eller vinnande låt. Jag varken orkar eller bryr mig egentligen tillräckligt.
Däremot kan jag bara fnissa åt att Paul Rey bara fick EN POÄNG av svenska folket. Min oseriösa tes från ovan håller - Sverige hatar honom.
Jag hoppas ju också självklart att någon läser det här och får ut i alla fall någonting av värde. Annars har jag lyssnat på Theoz helt i onödan - något jag förmodligen aldrig kommer förlåta mig själv för.